Det började med att svampen i tassar och öron försvann, wow en dag var det bara borta. Inget lätt brunaktigt i pälsen. Inte för att hon hade massor, men att det bara hux flux var borta - ja det var klart annorlunda.
Sen kom det en vaxartad beläggning kring vulvan istället. Sen kom det mer vax i öronen. Sen kom det riktigt udda några månader senare, finnar på ryggen! Sen kom doften - doften av våt hund. Den som jag förknippar med klåda, stress och mammas gamla shihtzu.
Så kom det som minskar hoppet furunkler i tassar, tuggandet, bitandet, kliandet. Vi bytte foder till allergifoder, fast med tanke på när det hände - just när gräspollen säsongen är som intensivast, så började vi förstå.
Sen blev magen kass, avföringen ömsom seg och grönaktig. En kortisonkur stoppade det gröna men det blev sura uppstötningar och diarré istället.
Sen kom en förändrad benställning - furunkler i tassar gör ont. Tänk dig att ha finnar mellan tårna och kring naglarna.
Så nej det var inget svårt beslut, vi har provat allt. Nej det var ändå inget lätt beslut - för hon var vår första hund på så många år och vi har mist så många alldeles för tidigt.
(Bild: Från sista resan med hotellnatt som vi gjorde ihop)
Men när du inte kommer för att hälsa på husse, ditt allt. När du inte vill gå ut själv, inte gå ut ihop, inte vill gå ut alls - då finns det ingen återvändo.
Så just nu är det bara två hundar här hemma. Hagel och Skoja. På måndag kommer Dorit. Hon är ingen Becca. För ingen är som Becca. Men det finns två tonåringar som behöver dig Dorit. De behöver någon som kan få dem att le. Hagel delar ut kramar, Skoja
sätter fart på dem (handgripligen om de inte fattar viken) men de behöver en liten clown.
Så Becca var du än är - vi vet att du sprider glädje, jagar fjärilar och är helt unik 💙🦋. Dorit - ta med lite dansk gemytlighet i handbagaget och känn dig varmt välkommen 🧡
Becca som vi minns henne - nej inte stående för en fotograf, utan hur hon hoppade mellan mattorna i finalringen bara för att hon kunde 💙