Jag blir så trött på denna app! Vilken är den tredje jag försöker blogga genom. Den första Weebly är inte kompatibel med IPhone utan hänger sig stup i ett. Den andra, att försöka blogga direkt på vår hemsida- kräver fingrar i storlek med en tandpetare. Annars trycker du på tre kommandon samtidigt...
Denna, ja svara inte i telefon, på ett SMS eller Mail utan att först gör om till ett utkast, vilket kräver att du väljer datum, rubrik och taggar innan du gör nästa tryck. Annars försvinner hela inlägget.
Så nu skriver jag i anteckningar, vilket säkert är tredje gången denna veckan och där jag lyckats radera texten istället för att kopiera den. Med andra ord jag borde skriva i Word 😅😂😝
Vad har jag egentligen pysslat med sen förra helgen? Ja det undrar jag med! Vilat, vilat, gnällt och gnytt! Mycket korta pass med hund och få övningar.
Vi har fokuserat på kommandot UT. Som jag tycker att en viss hund och jag jobbat på i 2 år, men som hon ändå inte är hundra på mer än på en stig eller där hon har min vittring. Vi svenskar har ofta ett rätt hårt ord för Ut! Och vårt puschande kommando låter väl måttligt skoj. Engelsmännen använder ofta Back! Go back! Som med sitt Ä-ljud blir rundare och mjukare än vårt Back! Ibland tror jag att det är redan där jag och Hagel stötte på patrull. Hon är en mjuk hund, inga kanter i det hon gör. Det är starkt när det är tryggt, men innan dess är det formbart och mjukt som vispgrädde. Slänger man sig då med ord som Uuuut! Back! Då behöver hon vara 200% trygg i handtecknen & det har det inte varit.
Så först ner i detalj och peta på att helt tyst kommendera:
Sitt
Ett steg bakåt eller åt sidan
Se min hand
Se linjen
Ut!
Bakom! (Om det behövs)
Sen helt trygg i de olika visselsignalerna. Där tycker jag vi varit trygga hela tiden. Mina signaler är:
När söök
Du är i rätt zoon
Stopp
Titta på mig
Hit
Är det någon vi behöver jobba mer på så är det - Du är i rätt zoon signalen, så stygn behåller fart och inte börjar leta på liten yta.
Ut övningen inomhus har bestått i att pilla på sänd iväg "flicken" med fingrarna. Hagel tycker dessutom att jag pillar onödigt mycket med själva att sitta ner. Patetiskt i hennes ögon för hon knallar ju aldrig. Så det ligger väl något i det.
Sen har jag sänt hit och dit och först när hon startar med fart skickar/slänger jag iväg något att hämta. Lita på handen inte på markeringen som inte finns. En himla bra valpövning för Dorit och kontroll för Skoja. Skoja är väl Hagels motsats i detta. Men det är klart det finns något där ute, det finns alltid saker att hitta här i världen. Hon är inte så petig utan anser att "ligger det inte där du pekar kan jag ju alltid kolla lite längre bort". Hagel har alltid resonerat mer i stolen: "okej vet du vad du vill ha? Vet du verkligen var det ligger?" Två rastypiska individer med andra ord.
Sen idag ställde jag ut synliga apporter att hämta. Jättekul sa Hagel, om det är minst 100 meter att springa eller om det är kort.
Med Skoja var det korta sträckor men med fotgående, vändningar på stället. Fokus på att hålla ögonkontakt och skifta mellan när- och fjärr-fokus.
För Dorit blev det korta linjetag med lätta hinder. 5-15 meter i motvind. 5 meter i medvind. Kastapport och med vinge på. Utan vilt på dummyn börjar hon leta vilt i naturen.
Nöjd oh ja med att:
- Hagel stötte upp ett rådjur och hade det 2 meter framför sig men spontant släpper och går till mig när jag säger Hagel! i vanlig samtalston.
- Skoja kunde skifta så fint och hålla sig till sin linje även om vi hade en Klocka med 4 kastade apporter runt oss hela tiden.
- Dorit, för att hon ha klurat ut att visselsignal och kast betyder sitt och vänta på tydlig linje från föraren. Det kan finnas flera! Och att hon lämnade till hand fast än det fanns en massa kul att greja med.