Hagel gjorde det där vi övat på! Sååå nöjd med henne. Hon är känslig och om jag sätter henne och castar, och hon blir lite lätt i rumpan- säger jag då Sssss, sp tolkar hon det som ett NEJ. Med jättestort N, dom i du gjorde fel, du ska inte ut åt
det håller alls. För mig är det en rejäl utmaning att hantera, som har spaniel vana. De spaniels jag har trivts riktigt bra att jobba med hyser alltid hopp! Hopp om att nästa gång går det, gör jag bara lite till så går det. Som att
grindar och staket är där för att det ska bli lite roligare att ta sig fram, de är inte ett stopp eller hinder, möjligen lite fart dämpande.
Så Hagels känslighet är en utmaning och jag är inte alltid hundra på om jag lyckats peppa eller dämpar henne mer, för hon kan bete sig rätt lika när pusselbitar faller på plats och när hon tycker något blev fel, man hör kugghjulen mala där inne 😉
Vi har i vilket fall först delat kedja apport på markerad linje i bitar. Vi började bakifrån med belöningen efter att allt är klart, både i samband med apportering men även annat. Jag lät henne, efter som hon är så försynt, hoppa upp på mig med fram tassarna.
Det tog ett tag innan hon gjorde det och hon gör det oftast inte ändå, även om hon får nu. Mycket klappa i händer, jubel och röst belöning - för utom godiset. Nej hon gillade inte allt det ståhej som jubel och applåder innebär,
men för att bygga upp belöningen till något större än vad det är. För att kunna belöna med ett klapp i händerna eller bara ett riktigt brett leende såsmåning om, då var det rätt väg att gå.
Sen övade vi avlämningar, upp i famnen. Vi ska inte ha dem där i slutändan, men som uppföljning på belöningen är det rätt just nu.
Så har vi jobbat på gripandet. Att gripa ett dött föremål nära mig för att lämna av är helt okej om det inte är värdefullt för mig. Leksaker, flaskor och burkar går utmärkt, till och med korv, men något jag laddar med ett annat värde eller har laddat
tidigare, medvetet eller omedvetet - där blir det stopp. Jag förstår hur hon tänker för jag har varit där med många många hundar förr. Om det är Så viktigt för dig då är den din, varsågod jag behöver den inte. Lika tydligt som när hon leker med en
annan hund, rullar pinnen i munnen och matar den längre ut åt sidan och visar:
- Ta här, jag är snäll, lek med mig. Att gå in där och korrigera att hunden rullar apporten i munnen får motsatt effekt till att få den att just sluta rulla.
Så har vi petat på sänd signals delen i castingen, den lilla vinken med fingertopparna som betyder UT i min casting. Först om hon så bara rörde en muskel så belönade jag. Sen om hon lättade i rumpan, sen om hon tog ett steg, sen om hon tog tre steg,
sen tre snabba steg.
Och igår jobbade vi på fart in. Vi var vid vatten för att öva olika igångar med pinnar, gjuttja och allmänt bröte. Vass, näckrosor och allt man kan fastna i. (Hagel är försiktig i där, hon har fastnat och vet att det är lätt att göra sig illa. Det är
bra! Inte så häftigt att se, men i praktiken betyder det att hon håller längre och kan jobba fler timmar än om hon skadar sig i första hoppet.)
Nå väl korta enkla apporter, ibland inte ens ut i vattnet utan sitt i kanten eller i vattnet, apporten liggande "död" framför näsan, grip och sen motivator, vad den nu än är synlig och backa, spring och in för belöning. Om hunden kan lämna
av eller inte är ovesäntligt. Vi belönade enbart fart in. (Avlämnandet har vi fokus på en annan gång).
Nå väl, max tre igångar på samma plats. Sändande i från olika ställen men avlämning och belönande på samma linje varje gång. Hunden måste alltså lösa igången men den behöver inte fundera på vart den ska. Och den här platsen vi var på är kanon, en å som
slingrar runt en udde, mitt på udden kort gräs. Alltså målet är att kunna ha avlämningen längst in på udden. På det korta gräset. Men man kan starta från massor av olika platser och jobba sig mot samma avlämningspunkt.
Hundarna kan tänka, klura och jobba på lösningar i början och sen bara öka farten in. För med långa avstånd blir det fart. Och det blev det på Hagel! Full fart in upp i famn och lämna av. Helst vill hon lämna av framför, men nu skulle hon ända upp och
applåder och jubel på vägen in. Hon fick hundar och kastare människa ivägen för att göra det svårare (hon störs lätt av sådant) men igår bara körde hon på. YES!!!
Vi gjorde en lösning för Harley som fungerade kanon. Visa belöningen på vägen in (han har en gul boll han gillar skarpt). Sen visa den före sändandet - ge honom hopp. Och det var hans grej. Sen gjorde vi en för honom som inte gick som jag tänkt.
- Sitt vid strandkant, kast, sänd och avlämning & belöning längre upp.
- Sitt längre upp, kast till samma plats, sänd och avlämning och belöning ännu längre upp.
- Sitt på ännu längre avstånd, kast till samma punkt sänd och litade han inte på det vi gjort utan gick på synintrycket - att dummyn gått rakt upp och sen ner. Men han löste det och sökte av meter för meter tills han hittade den.
Sen gjorde vi en motivering på UT för Tony, Hylsas bror. Där han när han tvekade på att UT gällde även i kletet, för det var ren gjyttja:
- Om han var påväg att ta ett steg i rätt riktning kom det en extra kastapport bakifrån. För att förstärka order UT.
- Sen nästa gång var han tvungen att ta ett helt steg i rätt riktning för att få den extra apporten.
- Tredje gången hade han lärt sig att det kommer snart en extra apport och väntade på den. Så då kom ingen för än han simmade. (Han är inte dum den killen).
Tre nöjda hundar kändes det som vi hade efter det, de hade fått någon pusselbit med sig och vi som hundägare har ännu en aspekt med oss när vi jobbar. Allt som ger fler möjligheter till lösningar, övningar och alternativ gillar jag.
Så var det äta, ladda om och rallyavslutning för Skoja. Vi övade på de tre återstående skyltarna i nybörjarklassen. Sen var det banvandring och hel bana som gällde. Lite tillrättalagd då vi inte kunde de tre sista skyltarna, inga tempoändringar och
inte dubbel slalom eller stå, då flera av hundarna precis börjar sitt ståkommando.
En stor godis i ena handen, för valpkursen och lydnadstränande Bordercollien och kursledarens svenska lapphund lockade mer än lovligt 😅 Men det behövdes bara fyra bitar belöning för Skoja att ta sig genom banan! Och med kommentaren att
vi faktiskt kan hålla ut mer från skyltar och koner, vi har utrymmet. Och jag höll koll på höger och vänster 😝😝😝 det är inte min starka sida 🙈
Så nu har vi fram till den 13/1-2030 på oss att slipa på detaljer och träna banor, starter, målgångar och skyltar. För först då är hon gammal nog att få starta. Merja (kursledaren) frågade om jag anmält till något ännu, men jag förklarade att
det är få tävlingar som öppnat sin anmälan för tävlingar i januari än ☺️ det är ju lite svårt att komma ihåg att hon bara är 6 månader många gånger.
Dorit fick komma ut och titta på alla mysko människor, hundar och öva tre skyltar. Hagel fick gå banan, ytterst omotiverad, trött och störd av att det slamrades med metallskyltar. Metall mot metall är ju hennes medfödda? rädsla. Men trots att
det slamrades 2 meter ifrån henne från två håll kunde hon köra hela banan utan att stanna. Hon njöt inte, hon strålade inte, men hon gjorde det ❤️
Så idag är det SPA dag, massage och lugn - matte är kaputt. Idag skulle hon behöva en vibbplatta och 30 gradig värme. Men det blir bra det här med 😍
